Har inte känt mig helt inspirerad på sistone, så jag har bara skissat lite…
Kanske inte världens snyggaste, men nånstans ska man la börja!
Har visserligen funderat lite på att skaffa ett sånt där kinesiskt tecken eller nåt, men alltså det är ju dumt att ta nåt man inte vet vad det betyder… Vill ju inte sluta som en meny eller nåt!
Tänkte göra en mer skrämmande scarification, men det gick sådär. Alltså, tanken var ju god… Spöken är ju skrämmande, så jag gjorde ett pacmanspöke! Tyvärr blev det bara lite hemskt, och inte alls särskilt coolt. Men eld är coolt, och lite hemskt också, så jag gjorde om den. Till ett pacmanspöke med flames!!!!!! Så nu blir man både rädd och tycker det är coolt.
Det är imorn och det ska firas! Förutom gröna kläder (för att visa vördnad inför S:t Patricks förvisande av ormarna från Irland, de är ju gröna. Fast inte på Irland. För de finns ju inte där, förutom i terrarier. De som har såna terrarier jobbar alltså MOT S:t Patrick, och därmed mot god. Ergo, terrarieägare ((terrorister!?)) är satanister!) och alkohol så hör det till att märka in fyrklövrar lite överallt. S:t Patrick rökte mycket fyrklöver nämligen. I brist på utrymme här så länkar jag till bilddagboken, men det går väl bra? Om ni tycker det är ok alltså?
Den europeiska flagellantrörelsen på 1300talet är helt jämförbar med den kroppsprydande och självskadande våg som sveper över västerlandet likt en tsunami av taggtråd just i detta nu. Dessa hade inget med encelliga organismer med flageller att göra, eller jo ja… Åter till ämnet! Den som skär sig (vi tar det enklaste och allmännaste fallet) utan att vilja begå självmord, gör det av en anledning. Nu utelämnar jag de sinnesförvirrade här, men det går inte att förneka att de som kvarstår alltid har en poäng med sitt handlande. Ärren syns, smärtan eftersöks och kan inte upplevas eller återberättas (i ord eller bild eller tystnad och mascara målad för att rinna) av den som inte dagen efter kan äta, skita och sova som alla andra.
Gemensamt mellan dessa grupper är alltså den stolthet de sätter i att ha genomlidit smärtan. De utför, lyckas, ler. Det som skiljer är anledningen till deras självplågande. Flagellanterna då plågade sitt syndiga kött och sonade sina själsliga förbrytelser, tog på sig hela samhällets skuld och verkade som blödande annonspelare för ånger, bot och bättring. De kunde närmast jämföras med en rockorkester på turné; många förstådiga förfärades, kyrkan fördömde och ungdomar och husmödrar förtjusades (de senare gärna i hemlighet). Att säga att de gjorde det för att få ligga mycket är kanske att lägga allt för mycket nu i dået, men ni fattar. Messiaskomplex och ärlig tro mixat med stolthet och självförnedring.
Den som idag gör motsvarande (och oj vilka möjligheter vi har!), vad har den då för motiveringar? Individualism? Självprydnad? För det senare finns fina smycken att hänga på. Vad gäller det förra så är få självstympningar såpass unika att till exempel en välgjord egenkomponerad tatuering går att skilja från en ur en katalog. Att med stolthet visa att man lidit, oavsett om det gäller tatueringar, pirecingar, rakbladsärr eller gympabyxor (jaså de är inte permanenta!? My bad!) är fortfarande det mest relevanta motivet. Vad som saknas är en genomtänkt ideologi. Vem vill DU skratta åt?
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/dokusapa/letsdance/article4299755.ab
Damen ligger före. Damen började nog långt innan 1907, när bilden togs. Tänk hur damen måste se ut idag!
Det kommer mera.
